maddejosefsson

Jag satt och kollade på tv nu.. Det kom upp en reklam från unicef. Det är en känd kvinna, som jag inte kan komma på namnet på som är nere i afrika. När hon berättar om vad hon gör där sitter hon med en liten flicka på armen och hennes tårar rinner.. Hon berättar att barnen får komma dit för att få i sig mat och näring.. Mina tårar sprutar, jag grät så jag knappt kunde andas.. Jag kan svära över att jag inte har mer en 7000 i månaden, eller att jag inte har råd att köpa den jätte häftiga gant-tröjan till Wilgott, eller köpa den dyraste vagnen osv osv... Men där nere i Afrika sitter det en kvinna med ett barn, som hon älskar lika mycket som jag älskar Wilgott.. Till skillnad från mig kan hon inte ge sitt barn mat för dagen, hon kan inte ge trygghet, hon kan inte ge sin älskade bebis en mjuk säng att somna i.. Jag gråter, gråter och gråter.. Det ända den kvinnan har att erbjuda sitt barn är kärlek, så mycket kärlek men det räcker inte..

Vi skänker pengar till barn för att de ska få äta sig mätta, varför inte göra en fond för kondomer eller ett sjukhus där man kan erbjuda kvinnorna att få ett permanent preventivmedel? Jag förstår att dessa kvinnor kan ha en längtan efter ett barn, men kan den längtan vara större än att se sitt barn tyna bort?
Alla människor har rätten till att få ha sex med den patner de älskar, det är ett sätt att få känna sig älskad, att få ge kärlek och att få den trygghet och närhet av personen man älskar mest.. Ska inte detta vara en rätt för alla? Varför ska det innebära att man ska behöva föda ett barn, som man älskar men inte kan ge det, det detta barnet förtjänar?!

Mitt hjärta blöder och tårarna rinner.. Jag är bara en människa på denna stora jord och jag kan göra något, men jag kan inte göra allt! Mina tankar går till alla dessa mammor och pappor som har så mycket kärlek, men som tyvärr inte räcker till!

Kom det ett sug efter att blogga.. Jag har lixom inte haft det på ett par veckor, är det så länge?

Men när mina älskade vänner från Gränna var här och hälsade på i söndags och frågade om det var deras dator det var fel på eller om jag helt enkelt hade slutat blogga kände jag att jag måste ta tag i det igen. Jag skyller på att bloggtorkan började när sonen var sjuk.. Som just nu vaknade i vagnen i hallen.. Snart, typ inom 10 sekunder kommer jag höra mammmma... Och när jag kommer dit kommer han att leee med hela sitt underbart söta ansikte!

I natt kommer jag att ha finbesök av Christel och Alfons! Jag är barnvakt åt Alfon nu en stund, så ska inte sitta här och knappra längre!

I will be back!